Hörneå bys hemsida www.becken.se
Artikel 11
Hans och Greta -
alias - Gustav och Magda
Bland gamla foton från Becken by finns ett antal som lätt sätter sig i minnet. Här ska vi visa ett av dessa. I några sentida artiklar har vi stiftat bekantskap med Gustav och Miriam Jonsson. Även Gustavs EPA-traktor har vi sett på bild, av ursprung Volvo LV60 kring år 1930. Här ska vi söka oss ännu längre tillbaka i tiden, nära 100 år, och även träffa Gustavs syster Magda.
En resumé; i artikeln ”Miriam Jonsson - fotot från Långed” (2012-11-04) berättades om Gustavs föräldrar Per-Anton och Alma, födda 1840 respektive 1841. Gustav föddes år 1911. Dessa årtal var hämtade ut boken ”Hörneå – vår by dess historia”. Årtalen levde kvar i minnet hos skribenten – om något ganska anmärkningsvärt. Förvisso, Becken by är ett mycket hälsosamt ställe att bo på, och invånarna förblir evigt unga. Kanske kommer det sig av hälsobringande bad i bäckens undergörande vatten - vari orsaken står att finna – att Gustavs moder Alma var 70 år vid nedkomsten år 1911.
Man kan förmoda att årtalen på 1840-talet går tillbaka ytterligare en generation av Jonssons. Gustav Jonssons far hette således Per-Anton Jonsson, medan farfadern hette Jonas Olovsson. Det var Jonas som köpte och odlade upp gården, sägs i boken ”Hörneå – vår by dess historia”. Vi tror oss ha ett foto av hela generationen.
Bild 1. Ett riktigt gammalt foto från Becken by, från ungefär 1914. Det är Per-Anton Jonsson i mitten med barnen Gustav och Magda i knä. Till höger om honom sitter makan Alma. Till vänster sitter Per-Antons far, Jonas. Det torde ha varit Jonas som var född år 1840. Längst till vänster sitter Jonas maka, av okänt namn, men troligen född 1841. Det förblir oklart när självaste Per-Anton och Alma var födda, för stunden av sekundär betydelse.
För att nu återknyta till rubriken, om Hans o Greta, och hur skribenten fått denna association ur sagovärlden. Bild 2 får tala för sig själv. Det är något trolskt över bilden, med Gustav och systern Magda, kanske från år 1916, under pågående världskrig. Möjligen är det byns dåtida fotograf Algot Engström som varit framme.
Både Magda och Gustav Jonsson har givit bestående minnen hos undertecknad, i synnerhet deras godhjärtat vänliga lugn. Magda brukade ofta hälsa på hemma hos skribentens farmor, Ebba. Minnena är från 1980-talet då universitetslivet i Umeå blandades med vistelser hos Ebba, i Becken by. Man kunde se Magda från köksfönstret, komma antingen på spark eller med sparkcykel längs raksträckan. Ibland var det i höstregn, i snöfall eller på isiga vägar, ibland skymning, ibland rent mörker. Med åren blev ryggen hennes allt mer krokig, och raksträckan tog allt längre tid att tillryggalägga, bildlikt skrivet. Men inte stoppade detta Magda och hennes trevliga besök. Hon slog sig ned vid köksbordet, kaffepannan kokade, och magin spelades ånyo upp.
Bild 2. Magda, en tall, och Gustav Jonsson.
Idag är det få förunnat att umgås med äldre människor, i vardagen. Här finns en dimension som saknas i det moderna samhället – den livserfarenhet och perspektiv som äldre människor bidrar med. Ebba och Magda visste inget om iPhone. En ”app” var möjligen - en blindtarm, eller felstavad apa. Många av dagens yngre å andra sidan har ingen kunskap om det Ebba och Magda hade att förmedla, och det var mycket.
När man tröttnat på tentaläsning kunde man sitta ner och lyssnar på Ebba och Magda vid köksbordet och ljudet från kaffekoppar. Det pratades mycket, men däremellan pratades nästa inget alls. Det senare var speciellt fascinerande. Trots tystnaden var atmosfären full av meningsutbyten, lång mer än en bok kunde förtälja och långt mer intressant. I avsaknaden av ord hördes viskningar från uråldrig tid, som gav en trygghet och harmoni. I dagens brus av digitalt självförverkligande hörs inte dessa viskningar från förr.
Det är något ”Tuvstarr” och ”Bauer” över bild 2. Förutom Magdas hår är det tallen i bakgrunden som förstärker denna effekt. Barnen ger intryck att vara ett med naturen, med fötterna på jorden, och på stadig grund vuxit upp ur myllan. Årtalet var 1913 då John Bauer illustrerade Helge Kjellins saga "Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr" i serien ”Bland tomtar och troll”. Fotot i bild 1 är ett par år senare i tiden. Troligen är det Algot Engström som fotat, och kan det vara så att han låtit sig inspireras av Bauers målning? Mer sannolikt är det skribentents egen fantasi som ger denna association. Både John Bauer och Algot Engström torde betacka sig för sentida förklaringsmodeller.
Bild 3. En modifierad bild 2, nu ännu mer ”Tuvstarrsk”, mot den mörka skogen och trollen däri.
För att nu ge utlopp åt fortsatt vidlyftig fantasi så är det även något ”Hans och Greta” över bild 2. Här får ju även Gustav vara med i bildens tolkning. Hans och Greta har grund i en tysk folksaga. Den som läst Bröderna Grimms sagor känner till den hemska historien om de svältande skogshuggarbarnen som hittar ett hus byggt av bröd. Tydligen är det en efterhandskonstruktion att huset var gjort av just pepparkakor, som ju låter godare än surdegslimpor. Nu råkar huset bebos av en ondsint person, för att inte säga en ”häxa”, som barnen dess bättre lyckas bemästra.
Bild 4. Ett försök att komponera en ”Hans och Greta”-bild, hämtad ur byns dåtida och nutida konst. Huset i bakgrunden är inte gjort av vare sig surdegslimpor eller pepparkakor, utan av stockar från byaskogen, och av mossa från byns myrar. Huset är hemlighetsfullt, till den grad att vi inte berättar mer här och nu.
Hans och Greta – alias Gustav och Magda - har hittar det okända huset i byaskogen, i bild 4. Kan det vara något skumt med det hela. I en nylig artikel berättade vi om den glödande stenkulan i Granberget, en ryslig historia. Och nu, vem är det som står framför dörren till det okända huset, det ser nästan ut som Redaktör Lindholm?
Gunnar Engström, 2012-11-17
Har Du något att berätta? Maila Din berättelse eller artikel till redaktionen.
Besökare